Barnmisshandel
De är osäkert om barn som misshandlas får hjälp.
I moderna samhällen har människor inte rätt att misshandla varandra. Detta gäller också för barn, även om synen på att barn också ska slippa misshandel inte varit självklar i de nordiska länderna förrän under de senaste 40 åren. I länder som USA har föräldrar fortfarande rätt att slå sina barn.
Även i de nordiska länderna förkommer det fortfarande att föräldrar misshandlar barn. Enligt den lagstiftning som gäller ska anmälan ske till socialtjänsten. En viktigt fråga är hur väl detta fungerar i praktiken. I en aktuell dansk studie har Mogens Nygaard Christoffersen vid Det Nationale Forskningscenter for Velfærd i Köpenhamn samlat uppgifter om barnmisshandel (2010). Författaren har samlat uppgifter från tre källor, 1) register över barn födda 1994-2006 som sjukhusvårdats för misshandel, 2) stickprov av socialtjänster akter om barn för att klargöra hur många som får hjälp och 3) intervjuer av 25-åringar kring deras barndom.
Rapporten visar att 5,6 procent av en årskull barn uppger att de fysiskt har misshandlats av sina föräldrar eller styvföräldrar. Misshandel kan vara allt från sparkar och slag till brännmärken, och kan ha hänt ett par gånger eller systematiskt under en lång period.
Mindre än en femtedel(1,1 procent) var kända av socialtjänsten. Socialtjänsten kände endast till 0,12 procent av de fall som behandlats på sjukhuset.
Var sjunde intervjuperson, eller 14,9 procent, berättar att de försummats under uppväxten. De är inte fått ordentlig mat, fysisk omvårdnad
och omsorg vid sjukdom. Endast 3,4 procent av en årskull har dock varit kända av socialtjänsten.
Förekomsten av barnmisshandel är jämförbar med den förekomst som rapporteras i Sverige. En studie från Stockholm tyder på att betydligt fler barn kommer till socialtjänstens kännedom (Sundell, 2004). I denna studie hade 12 procent av en årskull någon gång utretts av socialtjänsten och sju procent varit föremål för insatser någon gång under barndomen. Problemet förefaller här inte i första hand vara att socialtjänsten inte känner till vilka barn som försummas. Huvudfrågan är istället om de åtgärder som erbjuds är till nytta för barnen. Kunskaperna om olika metoders effekt är mycket begränsade. Ett ingripande som inte leder till åtgärder som barnet har nytta av kan ställa till skada. Det räcker således inte med att barn anmäls. Det krävs också kunskap om vad som går att göra för att barnen ska få verklig hjälp.
Referenser
Nygaard Christoffersen M. Børnemishandling i hjemmet. Köpenhamn: SFI - Det Nationale Forskningscenter for Velfærd; 2010 URL:
http://www.sfi.dk/Default.aspx?ID=7351&PID=18906&NewsID=2838
Sundell K, Bo Vinnerljung, Löfholm C, Humlesjö E. Socialtjänstens barn. Hur många är de, vilka är insatserna, hur ofta aktualiseras de och vad händer dem i vuxen ålder. Rapport 2004:4. Stockholm: Socialtjänstens FoU enhet; 2004.
Källa:
Sven Bremberg Anteckningar, föredrag och publikationer som rör barn och ungas hälsa.
sven.bremberg@mac.com