Trasdockan - En symbol för utsatta barn i Sverige
Älskad av många barn genom tiderna. Men också någon att slita i och slänga undan och glömma bort när man använt den färdigt
Trasdockan är också symbol för det sexuellt utnyttjade och det våldtagna barnet. Symbolen för de tusentals utsatta som nu är barn
och de tusentals vuxna som fortfarande bär på följderna av övergrepp i barndomen.
Ett barn som någon slitit i, slängt undan i ett hörn och sedan glömt bort- till nästa övergrepp. Och nästa…
Barnet blir alltmer trasigt. Övergivet - både av den som utsatt det och av samhället.
Det är för alla dessa små och stora trasdockebarn som föreningen Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn tar initiativ till Trasdockans dag
och den landsomfattande manifestation som genomförts årligen sedan 2002 i Sverige. En Trasdocka i norrland och en annan i Ystad där
de påbörjar sin 2 veckor långa resa från stad till stad för att berätta om sin verklighet
Många har försökt berätta om och om igen om på olika sätt om sitt lidande.
Om sin skuld och skam. Ingen har trott, ingen har lyssnat och om någon mot förmodan har lyssnat har allt snabbt tolkats utifrån den
drömvärld vi lever i ”Sexuella övergrepp händer ju inte här, inte i Sverige, inte så nära inpå och absolut inte bland någon man känner”
Sexualbrott begås inte av en helt vanlig man eller kvinna. Inte av någon trevlig person som har småbarn och är lyckligt gift eller någon
som man känner förtroende för!
Inte heller av någon som har jobb och är skötsam!
Men förövaren är just en vanlig man eller kvinna, ren och prydlig, med ett utåt sett fungerande liv och många gånger otroligt charmerande
och av alla sedd som en präktig förälder och en skötsam medborgare.
I fjol anmäldes ca 3400 sexualbrott mot barn. Betänk då att varje anmälan kan röra många barn.
I nästan hälften av fallen är den misstänkte förövaren en förälder. I de flesta fall blir förundersökningen nedlagd, många gånger utan att
barnet eller den misstänkte förövaren blivit hörda. Fällande domar då det gäller förskolebarn är mycket ovanliga. Om brott ej går att styrka
genom fällande dom, och den misstänkta är förälder är chanserna minimala att skydda barnet. Barnet tvingas till umgänge med sin förövare
med risk för nya övergrepp eftersom den tolkning man då gör är: Om man inte har en fällande dom har inget brott skett.
Psykologer bekräftar barnets berättelse men bevismaterialet räcker inte till en fällande dom.
Då bortser man från barnets berättelse, psykologernas utredningar och omgivningens iakttagelser.
Ingen dom – inget brott. Vilken vuxen människa tvingas att umgås och sova hos sin våldtäktsman?
Med stöd av Barnkonventionen och andra lagar har barnet alltid rätt till skydd mot våld och övergrepp från sina föräldrar och andra vuxna.
Enligt lag är föräldrar skyldiga att skydda sina barn. I praktiken innebär detta att mödrar tvingas begå brott (skydda barnet) för att inte begå ett
annat brott (lämna ut barnet till umgänge). Med andra ord en horribel situation.
Ibland får jag kontakt med mödrar som förlorat, eller håller på att förlora vårdnaden av sitt barn till en fader, som hon på goda grunder misstänker begått övergrepp mot barnet (eller barnen, om det är flera). Vid varje sådant tillfälle är det svårt att inte gripas av en förtvivlan som överträffar det mesta.