Kitta Svarar unga
Kitta Söderlind-Ridell, Leg. Psykolog har arbetat i många år med utsatta ungdomar & vuxna.
Här kan du som är ung ställa frågor till Kitta som rör dig eller din omvärld. Det finns även möjlighet att träffa Kitta för dig över 15 år som är utsatt och vill prata med någon.
Kitta.soderlind@handihand.org
Hej , jag vet inte vart jag skulle ställa den frågan så nu ställer jag den den här. Jag känner en kille han är 16, som håller på och tafsar mig på brösten och i underlivet och hotar mig med stryk om jag skvallrar för nån. Snälla vad ska jag göra!! Tacksam för svar!!!
”L” 14 i skövde
Hej Signatur ”L” 14 i Skövde
Jag förutsätter att både du och killen går i skolan. Så vitt jag förstår måste du söka hjälp av vuxna. Alla skolor har en lagstadgad skyldighet att ha en handlingsplan för att motverka och ingripa vid mobbning. Det du är utsatt för är mycket grövre. Det handlar om både sexuella trakasserier och olaga hot. Den här kollen måste stoppas och upplysas om att dessa handlingar är förbjudna enlig lagen och du måste få stöd och skydd av de vuxna. Därför bör du vända dig till skolsköterskan eller skolkuratorn. Därefter är det de vuxnas ansvar att sätta stopp för den här killens beteende och visa honom att det är fullständigt oacceptabelt.
Det du själv kan göra för att känna dig tryggare är att hålla dig vältränad, därmed blir du både psykiskt och fysiskt starkare. Jag är övertygad om att om flickor och kvinnor kände sin fysiska styrka skulle de bli mera arga än rädda vid trakasserier och övergrepp. Försök att finna någon fysisk aktivitet som du tycker är rolig. Dansa, simma eller träna på vilket sätt som helst. Det viktiga är att du tycker det är meningsfullt och roligt. Med det följer säkert att du blir både gladare och starkare.
Lycka till
Hälsar Kitta
Min kompis mår jättedåligt och han har sagt att han lika gärna kan dö. Jag tror han typ blev våldtagen när han var barn.
Han pratar med skolpsykologen ibland, men säger att det inte hjälper och att han vill prata med nån annan.
Jag vill verkligen ha hjälp med det här nu.. innan det är för sent.
Jag är så jäkla rädd att han tar livet av sig snart om han inte får hjälp!!
"Från en orolig kompis"
Hej signatur orolig kompis!
Jag förstår verkligen om du är orolig. Du är med om något av det svåraste vi människor kan ställas inför. Att en medmänniska vill ta sitt liv.Även inom vården står vi ganska handfallna och hjälplösa när människor uttrycker att de inte vill leva. Det är möjligt att förstå, att en människa under svåra omständigheter kan se självmordet som enda utväg. Att hjälpa personen att finna andra utvägar och se möjligheter är betydligt svårare. Det som trots allt känns hoppfullt med din kompis är att han uttrycker en önskan om att få tala med någon annan än skolpsykologen. Det visar ju att han trots allt har en förhoppning om att det finns hjälp att få. Det är viktigt att han hittar en vuxen, som han känner förtroende för. Det är säkert värdefullt för honom att känna ditt stöd även i den frågan. I en del kommuner finns ungdomsmottagningar dit man kan vända sig utan remiss. Undersök om det finns något sådant där ni bor. Om de känner att de inte kan ge den rätta hjälpen, hjälper de säkert till med att vägleda din kompis vidare.
Till sist; se till att sköta om dig själv, så du orkar vara en fortsatt god kompis.
Varma hälsningar och lycka till
Kitta
Ibland får jag kontakt med mödrar som förlorat, eller håller på att förlora vårdnaden av sitt barn till en fader, som hon på goda grunder misstänker begått övergrepp mot barnet (eller barnen, om det är flera). Vid varje sådant tillfälle är det svårt att inte gripas av en förtvivlan som överträffar det mesta.