Busta hjälplinje
Busta Ungdom
Hjälp ett utsatt barn idag!
Ungdomssidan

Att träffa andra

Månadens Artikel av Erik Rodenborg

Ungdomarna på lägret vill nu säga tack
Mycket vi lärde av fotboll och schack.
Vi letade grodor och rodde med båt
Fastän rumpan blev dyngsur och våt
för regnet i backen piskade och slog
Men vi ungar på lägret bara skratta och log.

Våra kockar var toppen på att koka och steka,
men också med barnen busa och leka.
Anders med bussen körde oss små,
till godisaffären då och då.
Morgongröten var jätte toppen,
den gav åt oss styrka i hela kroppen.

Kompisbanan vi alla fick pröva på,
Det gjorde alla stora men även de små.
Av den fick vi testa både smidighet och balans,
Men föräldrarna hade mot oss barn absolut ingen chans.
Vi provade fiskelyckan genom att kasta och meta,
men oj vad vi fick efter maskarna leta.

Våran skönhet vi tjejer ej heller glömde
I ansiktsmasken vi både filmjölk och havregryn gö mde.
Vi målade naglar på fingrar och tår,
och vi glömde bort fästingbett och skrubbsår.

Nu skils våra vägar för detta år,
men vi hoppas att vi snart varandra återser får.

TACK HAND I HAND FÖR ALLT NI GER
VI HOPPAS ATT LÄGREN BLIR MÅNGA FLER!

Ungdomsgruppen BUSTA

Anslagstavlan

Berättelser och dikter inskickade av ungdomar.
Har du också en dikt, tankar eller en berättelse som du vill vill dela med dig av?
anslagstavlan@handihand.org

Enda vittnet

Två öppna ögon när resten av världen blundar.
Två lyssnande öron när resten av världen stänger skriken utanför.
En vit lurvig päls som kramar henne när hon inte orkar mer.

Snön låg kall på marken, träden kala ovanför. Han stängde dörren om henne och hon såg sin mamma försvinna allt längre och längre bort. Gråten kom i halsen när hon tittade upp mot de lysande lyktstolparna som susade förbi i bilens fart. Det var kallt och de få träd som stod vid vägkanten var avklädda, nakna efter vindens framfusighet och snöns första flingor låg tätt ovanpå. Hon kunde likna sig vid träden? Lika kall och naken. ..

pappans fingrar smeka hennes kropp . Pappans äckliga fingrar skulle smeka hennes nakna kropp. Hon skrämde bort den hemska tanken och kramade hårt sin vita gossekanin. Kaninen visste men kunde inget säga eller trösta henne från detta svek. Sedan, efter att pappan hade utfört sina övergrepp och fått det han önskat sig, bad han om förlåtelse och kköpte en docka eller nalle åt henne. Hon ville ha någonting annat, inte en nalle eller docka. Hon ville ha frihet, hon ville ha tillbaka sin själ, sitt hjärta. Hon ville att han skulle försvinna, men ändå inte, han var ju hennes pappa, och förresten hade han sagt till henne att detta är något alla pappor gör med sina döttrar, bara för att visa att de älskar dem.

Kaninen hade sett allting, men kunde ingenting göra, den kunde inte stoppa det som skett.

Väl hemma var hon trygg. Inte trygg-men trygg. På natten kunde hon inte sova, hon drömde om pappans händer och om hennes nakna kropp. Hon skrek för att det gjorde ont, hon skrek för att hon var rädd. Mamman höll om henne ovetande . Hon visste inte varför skriken kom, inte varför hon aldrig sov. Mamman badade flickan en dag. det var ännu kallt och snön låg tät. Flickan grät, hon grät och grät. Hon berättade för mamman om pappans äckliga händer , hennes nakna kropp och allt svek, allt hemskt hon varit med om. Hon fördes till olika doktorer , alla hade samma svar. Hon hade nu berättat för dem också.

Hon visade stora tecken på ångest, hade börjat bita sig själv och andra. Hon gjorde sig själv illa för att lindra smärtan i hjärtat. Polisen trodde på flickan fast pappan hade sagt att det var hennes fel . det var hon som var skyldig , hon ville, inte han. Pappan dömdes aldrig, polisen hade inte tillräckligt med bevis, de kunde inte döma till hennes ord.

Det fanns inga vittnen, bara en lurvig vit kanin...

Text: Amanda